du kommer alltid finnas med oss

jag vaknade med svullet ansikte, jag grät nog till sömns igår,  jag kunde fortfarande inte förstå att farfar inte fanns hos oss längre mer än i våra hjärtan och i vårt minne. mitt huvud värkte och tårarna började åter igen trilla ner för mina kinder.. kyrkan klockan 10.. kyrkklockorna ringde för farfar, några från släkten var där. återigen trillar tårarna ner och värre blir det när man ser resten av släkten som är ledsna.. Farmors ord ekar i mitt huvud.. och det skär till i hjärtat hela tiden, gråten kommer i vågor och jag vet inte när det kommer sluta. jag är helt slut och ögonen och kinderna svider för alla salta tårar. Dagen tillbringades tillsammans med släkten, vi åt och pratade om hur allt ska bli och hur vi kommer sakna de släpande stegen från hans fårullstofflor och talade om andra saker som påminner oss om farfar.. Sippa (deras hund) låg och luktade i farfars säng och farmor talade om för henne att farfar inte längre var med oss, Hon förstod, sippa älskade farfar och förra gången han var på sjukhuset så slutade hon äta... Det har varit en jobbig dag, men det har varit skönt att träffa släkten för stöttning. vi håller ihop!