får ingen ro när jag sover längre, vad är det som saknas? kanske den där kroppen brevid som man kan lägga sig emot o känna hans hjärtslag? och höra hans andetag? det är kanske att jag är ensam ? vad vet jag? vem vet?  känner mig ensam, men jag har människor runt mig den mesta tiden på dagarna, så hur kan jag känna så ? har nog kommit ner i en depperiod igen, kan nog ha börjat då jag drömde om att min syster var död, sjukt hemskt, börjar nästan gråta bara jag tänker på det. det får inte hända! ne ska inte skriva alla mina bekymmer här.. men jag vill vara tillräcklig. har ni någonsin kännt att ni inte varit tillräckliga? att alla andra är mycket bättre och ser bättre ut än vad du gör?.. men som sagt inte skriva mer bekymmer här mer..

dagen har varit helt okej, är äntligen hemma igen, det är här jag trivs bäst! det är härifrån jag vill spola tillbaka tiden och uppleva min barndom, alla människor man umgicks med när man var liten och när man hjälpte pappa med massa saker ute, när man satt i pappas knä och fick styra traktorn eller gräsklipparen..när man lekte med syskonen och alla små bråk mellan oss.. men tiden går och jag hänger nog inte riktigt med i svängarna.. det är nog också därför känslorna bara svallar omkring inom mig..jag antar att det är såhär i denna åldern och man kommer förhoppningsvis över det..

imorgon stannar jag hemma från skolan och vilar ut mig..

ta vara på era nära och kära för ni vet aldrig hur länge de finns där..

/a.