just nu vill jag bara vara hemma förevigt..

 vill inte slita mig från soffan för att börja packa, något inom mig stoppar mig, jag har ingen lust att ställa mig på egna ben igen, jag har ingen ork, jag vill vara hemma med min familj.. även fast jag kommer hem varje helg kommer varje vecka vara ensam på något vis, jag kommer behöva klara mig själv.. jag vet att jag kan men just nu vill jag bara inte.. det var så längesen nu.. jag är inte redo ... men jag får försöka helt enkelt.. men jag behöver verkligen någon att stötta mig på.. iochmed att vårt schema är så slappt så blir det mycket tid över till annat, massa tid som jag får sitta själv och uggla på, sådan tid som man bara vill spola bort.. jag är nog på väg ner i en svacka, då jag bara vill gråta över allt, då jag är så tacksam över min familj, över allt jag har, vissa hade kunnat döda bara för att få tak över huvudet, jag är kräsen och vill inte.. i sånna här lägen vill jag bara krama alla jag älskar och bevisa för de hur mycket jag älskar de och hur underbara de är.. jag är för känslig för tillfället.. jag vill inte växa upp, jag vill inte bo själv, jag vill inte lämna mina föräldrar och mina syskon och missa allt de gör varje dag..jag är rädd..
det låter som jag ska vara borta förevigt, det ska jag inte, jag kommer ju hem om endast 4 dagar. ta dig i kragen alexandra, var stark, visa vad du går för. gå och packa nu..

Du klarar det! DU är STARK sis! Vi ses ju snart igen <3